Jag fick en fråga igår, tror jag det var? Om mina såkallade ätstörningar jag hade för ett tag sen. Vad det blev för konsekvenser etc. Så skriver kort om det här..

- Jag fick ofta höra " är du verkligen nöjd med din kropp?" " gillar du din putmage?" jag blev svartsjuk på bilder i tidningar, kände mig stor och klumpig, fast jag inte alls var det. Jag ville känns mig fin i vilka kläder jag än använde, jeans som mjukisbyxor. Men det kunde jag inte, jag kände mig ful.
Jag slutade äta, och när jag väl åt var det havregrynsgröt eller barnmat. Jag levde på det i cirka 4 månader. När jag väl åt RIKTIG mat, fick det inte stanna kvar i magen på mig. Jag kände mig äcklad av mig själv.
Nära&kära blev oroliga för mig, innan jag själv blev det. Jag ville bara vara FIN.
Jag fick magont, som kramper. Kände mig sjuk, kunde knappt lyfta mig upp ur sängen vissa dagar. Men så en natt vaknade jag av att det gjorde ont, och att jag skrek i sömnen. Min far insåg då att det var illa, och illa ute för mig. Vi fick åka till akuten, dom sa att jag hade början till magsår, och det är ju inte bra.
Jag vägde 45 kg när jag var som "tjock" enligt mig. När jag var som allra minst vägde jag 38 kg. Min pojkvän tvingade i mig maten. Jag fick regler här hemma, äta och inte gå på toaletten på en timma.
Jag lärde mig mycket om mig själv under den tiden. Men jag hade gärna velat vara utan den tiden.

Man är FIN oavsett hur man ser ut, du måste se det fina i dig själv, mina vänner. Oavsett färg, storlek. Alla är unika och vackra på sitt sätt.
Kämpa, och gör inte samma misstag som jag.